”Vad gör jag om någon okänd kontaktar mitt barn på nätet?” Jag förstår oron. Det digitala kan ibland kännas som en djungel där det både finns fantastiska möjligheter och saker som skaver.

Själv har jag funderat mycket på det här. Hur pratar man om det utan att skrämma? Hur bygger man trygghet utan att behöva kontrollera varje steg barnet tar?

För vi vet ju att det kan hända. Barn får vänförfrågningar från okända på Snapchat. Någon kommenterar på TikTok. Ett konstigt DM på Instagram och då vill man vara förberedd, inte bara tekniskt, utan också som förälder.

Här är några saker jag själv försöker tänka på, och som jag hoppas kan hjälpa dig också:

1. Behåll lugnet – även om det skaver i magen

Det är lätt att känna panik. Men om barnet vågar berätta, då är det något att vara tacksam för. Försök hålla rösten lugn, även om tankarna snurrar. Det stärker barnet och relationen.

2. Titta tillsammans – och prata om det ni ser

Be barnet visa vad som hänt. Gå igenom meddelandet eller vänförfrågan ihop. Ställ nyfikna frågor snarare än att förhöra. ”Hur kändes det när det kom?” eller ”Vad tänkte du då?” fungerar ofta bättre än ”Varför svarade du?!”

3. Stärk barnets magkänsla

Barn känner ofta när något är fel. Det är viktigt att bekräfta det. ”Bra att du reagerade.” ”Det där kändes ju faktiskt konstigt.” Genom att lyfta deras egna signaler bygger du mod och integritet.

4. Visa hur man kan agera – utan att göra en stor grej av det

Om det behövs: blockera, anmäl, ta skärmdump. Men gör det tillsammans. Det handlar inte om att skapa dramatik, utan om att visa att det finns sätt att hantera sånt här och att barnet inte står ensam.

5. Prata i förväg – inte bara när något har hänt

Ju mer ni pratar om sånt här i vardagen, desto mindre dramatiskt blir det om det faktiskt händer. Säg att det är vanligt att okända skriver och att det aldrig är fel att be om hjälp. Tvärtom, det är starkt.

Vi kan inte stoppa allt som kan hända på nätet. Men vi kan vara barnets tryggaste plats även där. Och det börjar inte med regler eller filter, utan med förtroende och närvaro.

Det viktigaste är att barnet vågar komma till oss när något känns fel. Det är då vi verkligen kan göra skillnad.