Det här är ett av de där ämnena jag egentligen önskar att vi aldrig behövde prata om. Men det behöver vi. För det händer. Barn blir sårade, skrämda, kränkta, inte bara i skolkorridoren, utan också på nätet.

Ibland märks det knappt. En kommentar i ett spel som är “på skoj” men landar fel. Ett meddelande som dyker upp, fullt av elaka ord. Eller kanske en bild som sprids utan att barnet visste om det.

Det är inte alltid barnet berättar. Ofta säger de inget alls. Kanske för att de skäms, kanske för att de tror att det är deras fel, eller för att de är rädda att du ska ta ifrån dem mobilen eller surfplattan.

Det gör det så otroligt viktigt att vi som vuxna vågar fråga. Inte en gång. Utan flera. På olika sätt.

Här kommer några förslag på hur du kan fråga:
”Har någon varit dum mot dig online?”
”Har du sett något som gjorde dig ledsen?”
” Har du fått några konstiga meddelanden?”

Det behöver inte vara ett förhör. Det kan vara i bilen. Vid kvällsfikat. Eller bara när man sitter bredvid varandra med varsin skärm. Om barnet säger något, även något litet, då gäller det att hålla sig lugn. Lyssna färdigt. Visa att du är på deras sida.

Så vad gör man om barnet har blivit drabbat?

Lyssna först. Utan att avbryta eller stressa vidare. Visa att du tar det på allvar.

Spara bevis. Skärmdumpar, meddelanden, användarnamn. Det kan kännas ovant, men är ofta viktigt.

Anmäl och blockera. Nästan alla appar har möjlighet att anmäla och blockera andra användare.

Prata med skolan om det rör andra elever. De har ofta rutiner för att hantera sådant.

Stärk barnet. Det är aldrig deras fel. Aldrig.

Viktigast av allt: släpp inte taget. Att bli utsatt online kan kännas väldigt ensamt, särskilt för ett barn. Men vi kan göra skillnad, bara genom att finnas där, fråga och inte ge upp.